Jag är smartare än AI
Jag är smartare än AI.
Det påståendet har fått folk att skratta. Det har fått folk att nicka. Det har fått folk att vilja diskutera i en timme. Och ingen av dem förstår riktigt vad jag menar.
Det låter arrogant. Det är det inte.
Ändå vägrar jag automation. Ingen agent jobbar fritt med min kommunikation eller min kod. Jag tar varje beslut manuellt.
Och ändå — AI är med i allt jag levererar. Kod, text, struktur, analys.
Folk ser detta och tänker att det är inkonsekvent. "Du litar ju på tekniken — varför litar du inte på den hela vägen?"
Det är precis rätt fråga. Och svaret har ingenting med tekniken att göra.
Det handlar om vad mitt namn betyder.
Jag har jobbat och byggt system i trettio år. Levererat med mitt namn på produkten. Under den tiden har jag lärt mig en sak med absolut klarhet: det spelar ingen roll vem som hjälpte dig bygga det. Om det går sönder är det ditt fel. Om det skadar någon är det ditt fel.
Så här jobbar jag faktiskt
Klockan 8:00 är dagen igång. Alla möten, alla samtal — allt som sägs hamnar i text. Det är råmaterial. Sedan är det jag som bestämmer vad som händer med det.
Varje kodmodul diskuteras med Claude. Varje textstruktur testas. Sedan läser jag varje rad som kommer tillbaka. Jag ifrågasätter. Jag ändrar. Och till slut trycker jag på enter.
AI föreslår. Jag bestämmer. Jag pushar.
Ordningen är oförhandlingsbar. AI:n genererar volym och variation. Jag väljer vad som faktiskt levereras. Det beslutet tar jag. Alltid. Utan undantag.
Varför inte agenter?
Varje gång jag funderat på det stannar jag vid samma fråga: när agenten gör fel — vem är ansvarig?
Agenter gör fel. Alla system gör fel. Det intressanta är inte om det händer — det intressanta är vad som händer efteråt. Vem förklarar felet? Vem bär konsekvensen?
Om jag kör en agent som skickar fel kommunikation till en kund kan jag inte peka på verktyget. Mitt namn stod på det. Det är min kod, min deployment, mitt ansvar.
"Jag tror inte på automation. Jag är fullständigt ansvarig för min kommunikation och kod vilket gör att jag måste ha koll."
Det handlar inte om vilken typ av beslut det är. Det handlar om att det är mitt namn. Inte ett bolags. Inte ett systems. Mitt. Och den dagen en agent levererar något fel med mitt namn på, är det inte agenten som svarar.
Ambiguöst ansvar är oacceptabelt. Det är inte en åsikt. Det är hur jag väljer att leva.
Vad "smartare" faktiskt betyder
Inte att jag beräknar snabbare. Inte att jag har mer kunskap. På de mätpunkterna förlorar jag kapitalt.
Det jag menar är att jag bär något som ingen AI-modell bär: konsekvensen av att ha fel.
Konsekvens skapar omdöme som inte kan simuleras. När jag fattar ett beslut som visar sig vara fel påverkar det mina relationer, min ekonomi, mitt rykte. Det smärtar. Och den smärtan är information som formar nästa beslut. Det är inte romantik — det är kalibrering genom verkligheten.
AI:n har ingen hud i spelet. Den lär sig från mönster i träningsdata, inte från att ha levt med konsekvenserna av att ha levererat fel till en kund som litar på dig.
Dessutom bär jag relationskunskap som ingen modell kan hålla. Jag vet vad som nämndes på ett möte för sex månader sedan och som aldrig dokumenterades. Jag förstår kontexten runt kontexten — det outtalade som avgör om en leverans landar rätt.
Människor löser problem MED AI, inte tvärtom.
Verktyg, inte magi
Att ha kontroll kostar tid. Jag ska inte låtsas annat. Med agenter hade jag levererat snabbare i vissa avseenden. Det är sant.
Men det jag inte kan kontrollera kan jag inte svara för. Och att svara för mitt arbete är inte ett krav som ställs på mig utifrån. Det är ett krav jag ställer på mig själv.
AI är det bästa verktyget jag haft tillgång till i trettio år. Det förändrar vad en person kan leverera. Den produktivitetsskillnaden är verklig.
Men det är fortfarande ett verktyg.
Du äger varje rad kod, varje mening, varje beslut. AI är bara verktyget. Det är du som är hantverkaren.
Jag är smartare än AI — inte för att jag beräknar bättre, utan för att jag är den som bär konsekvensen av att ha haft fel.
Det är tillräckligt.